Bara ord

Ord med nål och tråd.

Krokier

Broderier efter snabba krokier jag tidigare gjort.

Skog

Bildväv, vävd efter ett fotografi jag tog under en skogspromenad.

Spår

Vi lämnar alla spår efter oss, gör avtryck i vår omgivning. Här, i min flossa, har de blivit synliga och påtagliga medan de andra gånger kan finnas dolda i det inre av oss och inom de vi möter.

Historien om min flossa tar sin början en sen kväll i november 2007 när jag gick hem från tunnelbanan, det hade snöat lite lätt och i den snö som fallit hade spår lämnats, spår efter stora och små människor, spår efter djur och barnvagnar. Det var vackert. Jag dokumenterade. När jag sedan skulle göra formgivningen till examensprojektet mindes jag bilden jag tagit och bestämde mig för att väva en flossa efter fotografiet, kanske inte det lättaste men varför göra det lätt för sig? Jag färgade garnerna jag skulle ha och gjorde en arbetsritning. Sen började nog det svåraste, att blanda alla färger för att så nära som möjligt efterlikna fotografiets skiftningar, ett arbete som pågick under hela vävningen. Ständiga förändringar i de fyra trådarna jag hade i varje knut, en färg tas bort en annan läggs till. Hela tiden vara uppmärksam och känna av vad som varit och vad som komma skulle. Vid arbetet i vävstolen ser man bara ett par decimeter av väven åt gången vilket bidrar till att försvåra arbetet ytterligare. Knut lades till knut och efter 200 timmars arbete och över 35000 knutar var det så dags att klippa ner mattan från vävstolen. Nervöst. Det var nu jag fick se resultatet av mina färgblandningar. Och det hade gått vägen. Puh! Nu var det efterarbetet kvar. Av varpändarna knöt jag en oliksidig orientalisk fläta i vardera ände av mattan varefter jag avslutade arbetet med att sy fast ett band över trådarna på baksidan. Klart!

Som avslutning på den textila hantverksutbildningen på HV Skola kan man välja att göra ett examensarbete eller ansöka om att få göra ett gesällprov, jag valde det senare och som belöning för allt slit fick jag i november 2008 gå uppför trappan i Blå hallen i Stadshuset och ta emot mitt gesällbrev och min silvermedalj. Numera kan jag titulera mig konstvävare.

”Du kan följa mina spår hem, Columbus var mitt namn.”

Columbus
Jocke Berg, Kent