I tisdags fick jag glädjande besked från Nationalmuseum när de meddelade att de tagit beslut om att köpa min gesällflossa. Om ett år ungefär kommer den att visas på en utställning på muséet.
Mattan görs redo för avfärd.
Så var det klippt. För tre veckor sen egentligen och nu är det monteringsarbetet som ska ta fart när resor och annat försommarstyr har tagit en kort paus. Tycker alltid det är nervöst att klippa ner en väv jag arbetat länge med, särskilt när det är en som skiftar i mönster och färg från början till slut. Vet ju aldrig riktigt vad som skedde där i början av väven så det är bara att hålla tummarna och hoppas att resultatet motsvarar förväntningarna när det rullas ut. Och den här gången blev jag nöjd.
Ryans baksida.
Och dess framsida.
Garnblomma...
...och annat väldoftande och vackert vårgult.
Nu är det inte så långt kvar.
Det är viktigt att båga garnet så inte väven drar ihop sig på bredden.
En knut knyts runt två trådar som ovan. Det finns fler varianter på ryaknutar, till exempel kan man knyta runt enbart en tråd men till den väven jag gör nu passa det bäst runt två med en tom tråd imellan.
Många knutar blir det. 125 per nockrad.
När jag har knutit några nockrader klipper jag upp de öglor som bildas vid knytandet...
...och då blir det ett annat uttryck på mattan.
Har precis startat upp en ryaväv och steg ett i arbetet var att räkna ut hur många rutor det kommer att behövas till arbetsskissen. Varje ruta på pappret motsvarar en knut i den verkliga väven.
Därefter ritade jag upp skissen i samma mått som rutorna för att lätt kunna föra över den till rutpappret.
I brist på ljusbord får man ta vad man har tillgängligt och ett fönster är gott nog, det funkade utmärkt när man var liten och ville föra över bilder och gör det än idag. Lite obekväm arbetsställning kanske men med små pauser så går det bra.
Skissen överförd till rutpappret.
Fram med akvarellfärgerna för att skilja de olika färgpartierna åt vilket underlättar när jag sen ska läsa arbetsskissen när jag sitter i vävstolen och jobbar.
Brunt för ådror och kvistar.
Och gult för botten.
Förskedning.
När jag nystar brukar jag passa på att läsa, blir lite lätt långtråkigt med allt snurrande annars, och varför inte färgmatcha litteraturen med textilen?
Färgpaletten för ryaväven.
För några år sen målade jag insidan av ytterdörren med tavelkritfärg så nu ändrar hallen karaktär lite då och då.
Innan jul tog jag även beslutet att måla toadörren med samma färg. Ordet kisseriet har följt med mig sen jag gick på Gamleby folkhögskola 2004. Vi gjorde då ett studiebesök på Ellen Keys Strand. I husets kök fanns tre dörrar med text; skafferi, trapperi och soveri. När vi sen kom tillbaka till skolan blev kisseri ett flitigt använt ord. Jag går fortfarande på kisseriet.
Julen spenderades i Småland. Mycket snö och många värmade brasor. 
I december var det mycket att göra. Bland annat gav jag och några vänner oss på att stöpa ljus, första gången för mig. Gick helt okej.
Alla var inte lika nöjda med våra ljusstöpningskärl. "Hundmatsburken är så ful" sa Louise. Det ska vara snyggt in i minsta detalj.
Ljusen börjar ta sig.
Varför inte ge sig på ett femgrenat ljus?
Nu så. Det börjar likna något.
Voilà!
